Tobacco gots me and so dose 16 Horsepower

Gott folk, jag kan nu officiellt meddela att jag har slutat snusa. Inte för att det är skadligt och dyrt, inte eller för att det anses almänt vidrigt och bondigt. Utan av den enkla anledningen för att se om jag kan. Tanken att jag var beroende, att jag var fast skrämde mig.
Det har gått över en vecka utan att jag har snusat. Visserligen tar jag en cigg då och då för att hämma begäret, men jag kan med handen på hjärtat säga och mena, att jag har slutat. Nu när jag väl har slutat och vet att jag kan vara utan tobak, så vill jag inte det. Jag menar, jag vill kunna ta en snus efter maten eller framför datorn och bara känna nikotinet, välbefinnandet-the softness. Det som tobak ger mig, prioriterar jag före vad den tar av mig (hälsaomässigt och ekonomiskt). Den tyngsta anledningen till att sluta är väck och jag vet inte hur jag vill ha det. Hur som helst så får vi se hur det blir.
För övrigt har jag upptäkt en bieffekt eller fått tillbaka den...Jag äter som aldrig förr, speccielt skit mat.Idag tog jag farsans bil till Hemköp-har dock ingen körkort. Jag köpte godis, chips (cheez doodles), glass, kakor, cola och frystpizza för 400 spänn. I just couldn't stop! Ni ser, det är minst lika dyrt att sluta snusa...I och för sig är det bara en bra sak det där. hoppas att jag går upp i vikt, Har altid velat gå upp.

Här har vi en sån skön låt, den är så bra. Jag googlat en hel del om franska motståndsrörelsen sedan jag fick tag i denna vackra. Sångaren David Eugene Edwards är även känd som Woven Hand.

16 Horsepower-Dead Run

Folkkär Katastrof i focus

Jag har aldrig riktigt förståt hela kalabaliken kring denna buttra Lasse Brandeby och Let´s Dance "succén", tills nu förstås.
Jag valde att sätta mig framför tvn istället för datorn för omväxlings skull. Kanske för den träningsvärk som ilar i hela kroppen. Då jag varken orkar göra eller röra på mig.
Hur som helst där satt jag, ihop krypen så där mysigt framför dumburken och flippa mellan kanalerna. Jag ser en tjej i kort kjol dansandes exotiskt underbart och stannar där omgående. Det är Let´s Dance på tv, snart är det Brandeby på tur.
Åh herre Gud, snubben är totalt talanglös, ja jo, han är en katastrof, en pina för ögat, en skymf för mänskligheten. Och allt detta trots att hans akt idag var hans största bedrift någonsin på Let´s Dance. Snälla, rösta ut honom. Han lider, ser ni inte det?

-psst, rösta ut mig

Jag har den äran

Jag låg i sängen för tio minuter sen och flosofierade lite om allt möjligt, tills det att det slog mig att jag nu var 20. Jag menar, jag viste om att jag hade fyllt år men att jag nu var 20, den tanken hade jag aldrig haft. Detta innebär att en bred grad av nya möjligheter som öppnar sig. Så som det nya utbudet av klubbar eller att gå på system bolaget och köpa sitt aldeles egna sprit. Brosan om du ska ut och gända? ring mig, hehe.

Nicklas ringde mig idag på jobbet, mitt under mitt förbredande av en Super Meal. Han var den ände som kommit ihåg att gratta mig. Förvisso för att hans gamla kärlek fyller år samma dag men ändå, Thanks mate! För dom övriga belv det inte som jag planerat. Visserligen fick dom skämmans när jag väll genomskådade att det var nicke som ringt och spridit nyheten. Morsan försökte förgäves trösta mig eller rättare sagt sig själv genom att vilja köpa en present och tårta imorgon. Nå väll det vart som det blev.
Hmm, 20 ey, så det har gått ett, två, tre, ja 20 hela år av mitt liv? (logiskt tänkt va?). Det känns lite sorgligt nästan, bara jag inte hamnar i en depretion eller nått sånt. Ähh, inte finns det något som heter 20 års kris heller? Hur som helst så finner en smula tröst i att Einstein också fyller eller skulle fyllt idag om han levde. Imorgon ska jag förbi bolaget en sväng.

Weird stuff huh?

Föresten, vad är oddsen på att en tjej i min klass, från åk 2 (som jag var kär i) träffar min brorsa i London? Som dessutom minns eller rättare sagt vet hans namn.

And the winners are..

Well, well, well, titta vilka som vann melodifestivalen. The Ark med högsta segerpoängen någonsin. Hmm, låten är si så där. Misstolka mig inte, Ola salo är otrolig men frågan är hur långt det där räcker i europa?
Här följer en gammal goding av samma...


The Ark - It Takes a Fool to Remain Sane

Men va fan!!

Så bekväm som jag är av mig tänkte jag tanka hem några filmer. Helt oskyldigt från vår kära vän thepiratebay.com. Likväl sagt som gjort. När jag äntligen fått hem mina filmer eller nja, juridisk dikutabelt är det väll men det var inte det som var problemet.
Jag får för mig att börja sortera och rensa lite skräp. Jag skapar en gemensam mapp till de ny inför skaffade filmerna. Jag drar in till köket,gör ordning lite käk, tillbaks framför datorn och inser att hela partyt har skitit ner sig. Ett fönster flyger upp och påstår: filen är inte tillgänglig. Han lämnar mig två alternativ, "OK" och den röda kryss knappen lägst upp till höger, stäng. Det här gäller alla filmer. Det är dock inget fel på filmerna i sig. Det är AxxO grejjer ffs. Någon som kan sånt? Vilken ska jag trycka på?
Som om det inte var nog som det är, så går det inte att att ta bort filerna heller. Detta innebär att jag har flera Gig okuperatat av värdelösa filmer.Så iriterande frustrerande. Nej, det får bli en formatering framöver.

Hej där!

Jag har varit borta ett tag. Men skit samma, vad gör det? vem talar jag till igentligen?
Det känns som bloggen har blivit lite som en sån där tamagotchi man hade i tvåan. Tar man inte hand om den, blir den ledsen, sedan skita ner sig för att slutligen dö. Den här därimot, den var en tålig jäkel.
Få se nu, vad har hänt? Inte mycket, eller jo kanske det, men inget anmärkningsvärt intresant nog att tas upp här. Vasa Loppet kom och gick. Oskar Svärd vann och jag gjorde kariär som disher-boy på Lilla Krogen. För övrigt har jag dragit på mig en förskylning som jag än idag brottas med. Jag hostar, harklar och nyser.
Vad mer på tablon? Jo jag fyller år snart. Den fjortonde Mars för att vara exakt. Få se om familjen kommer ihåg den i år, Det har altid varit så att jag låter dom veta en eller två dagar innan dagen D. Men i år ska dom jävlarna få skämmas.

Steven Van Zandt and the Boss...

Här har vi självaste Steve Van Zandt i två skepnader. En som Silvio Dante från den kult förklarde serien The Sopranos, tillsammans med Tony Soprano (James Gandolfini). Och en som gittaristen från The E Street Band. Lustigt nog så omges han både av the boss och the Boss (springsteen). Se serien!

Bruce Springsteen and The E Street Band - Youngstown

The Captain

Jag kunde tyvär inte hitta Mp3:n. Men tack vare älskade, alltid pålitliga Youtube hittar man allt.

Skön Melankoli...


Kasey Chambers - The captain

Har inget bättre att skriva

Det sker inte mycket nu. Jag är mestadels i den hamburger hak, min farsha (brorsan) nyligen har köpt. Jag är där och hjälper till så att han snabbt kan täcka banklånet. Det känns bra att vara där och hjälpa gubben. En mycket lungn måndad så här efter Jul och nyår.

Nyår i Sälen

Så var det dags att sumera det gångna nyårsfirandet. Min nyårsafton missbrukades minsann i Sälen. Måste medge att det tog ett tag, innan jag fann orken till att skriva om tregedin. Under närmare tre dagar konsumerades 2 liter vin, halv liter cheap ass vodka, öl och rom. Lägg sedan till dålig sömn och pizza till mat varje dag och du får den märkliga känslan av livlöshet, minst sagt döende.
Det var länge sedan jag längtade hem så mycket som under nyår. Tänk dig den värsta efterfesten med dom värsta svinen. Det där gångar du med tio och du får min tillvaro under sälen. Jag menar, folk som pissar i korridorerna, vägg lampor som hänger i kablarna och krossat glas på golvet. Världen är dömd åt helvete var en återkomade tanke.
Sista natten kunde jag inte längre finna mig i misären. Jag vägrade helt enkelt att sova i soptippen vi hade till sovrum. Med följe av två polare packade vi våra väskor och drog därifrån. Vi hade tänkt att sova i en avlägsen korridor. Detta gick dessväre inte så bra. Vi återvände tillbaks, med svansen mellan benen och bildade karantärn i ett hörn. Efter några timmars sömn var det hela över. Hemfärden var efterlägtad och ljuv.
Sedan gick det fan inte att fixa något för natten heller. Budskapet var tydligt. Du ska ha kottlet frilla, äga en tre vånings villa och ha en egen kort terminal. Men vilka fina tjejer, det får dom cred för.
Men allt var inte pina och helvete, det skrattades mycket och ofta. Jag fick även många trevliga stunder med J och andra kära. Det var defnitivt värt allt skit. Men en sak är säkert, jag sätter inte min fot i sälen igen.



Grym låt som spelades ofta

Gott nytt år

Äntligen ett mål

Äntligen en stadig frisk vind i mitt alltför stagnerade liv. Inte viste jag att man kunde göra en u-sväng intill ett Dead end... En oskyldig spontan tanke som vidare utvecklades till ett realistskt mål, eller kanske vision om vi ska ta i. Sekelskiftet 2009/2010 ska jag fira i Europas huvudstad, London. Med detta menar jag att ska vara bosatt och ha ett säkert jobb. Jag går inte in på detaljer va det gäller hur. Men jag har både farsan och min bror vid sidan. Dessutom släkt på plats. Efter-studenten-ångesten kan dra åt skogen. Ta inte det här som något bagatell artad. Det kommer att ske. Mark my words

Guillemots - Trains to brazil

Om Julfirandet

God afton! Året är snart slut, med en vecka kvar. Ingen till synes traditionsenlig Jul men defintivt en lyckad en. Vaknade till ljuv musik och mina folks hade redan börjat dricka rött. Själva firandet, eller rättare sagt gatheringen hölls hos min mormor och morfar. En traditonell julbord med pompa och ståt var inte att vänta. Ingen skinka, ingen Janssons frestelse (vad det nu än är), inga prinskorvar eller dylikt. Nää, istället fick vi slå oss ner vid ett bord,med diverse turkiskt, om än för vissa mystiskt snacksbord. Hur som helst, där hade dom flesta samlats. Lite snack och skratt, sen va det hela över. Jag lämnade partyt tidigt och sprang hem. Mitt Warcaft sug krävde sitt. kanske något oroande.
Nä nu ska jag ut och röka sedan väntar ett avsnitt av Sopranos, och därefter bums i säng. God Jul.



Warcraft 3. Can you feel it?

1.1

Jag har nu spånat och funderat hela kvällen om huru vida jag bör inleda mitt skrivande här på bloggen. Ett första intryck är ju alltid viktigt, i det avseendet att man aldrig får en ny chans att göra om den. Men med den rådande situationen, nämligen att jag näst in till är hjärndöd, kan jag inget annat och göra än att bara, Just skriva

Kl är nu snart fyra på morgonen och jag har inte kunnat sova på 29 timmar. Mina ögon står på glänt och det klias som attan, notera att jag numera använder, vad jag kallar sofistikerade svordomar. Min hjärn döda hjärna däremot, verkar kunna hålla igång ett bra tag till.

Vad jag vill uppnå eller möjligtvis, syftet jag vill uppnå med mitt nyfunna ''projekt'' lämnar jag åt framtiden. Ärligen så har jag inte ens en vildaste aning..Jag antar att när allt kommer omkring så handlar det väl om att hävda sig. Och kanske blåsa upp sin ego.