Här har vi självaste Steve Van Zandt i två skepnader. En som Silvio Dante från den kult förklarde serien The Sopranos, tillsammans med Tony Soprano (James Gandolfini). Och en som gittaristen från The E Street Band. Lustigt nog så omges han både av the boss och the Boss (springsteen). Se serien!
Det sker inte mycket nu. Jag är mestadels i den hamburger hak, min farsha (brorsan) nyligen har köpt. Jag är där och hjälper till så att han snabbt kan täcka banklånet. Det känns bra att vara där och hjälpa gubben. En mycket lungn måndad så här efter Jul och nyår.
Så var det dags att sumera det gångna nyårsfirandet. Min nyårsafton missbrukades minsann i Sälen. Måste medge att det tog ett tag, innan jag fann orken till att skriva om tregedin. Under närmare tre dagar konsumerades 2 liter vin, halv liter cheap ass vodka, öl och rom. Lägg sedan till dålig sömn och pizza till mat varje dag och du får den märkliga känslan av livlöshet, minst sagt döende. Det var länge sedan jag längtade hem så mycket som under nyår. Tänk dig den värsta efterfesten med dom värsta svinen. Det där gångar du med tio och du får min tillvaro under sälen. Jag menar, folk som pissar i korridorerna, vägg lampor som hänger i kablarna och krossat glas på golvet. Världen är dömd åt helvete var en återkomade tanke. Sista natten kunde jag inte längre finna mig i misären. Jag vägrade helt enkelt att sova i soptippen vi hade till sovrum. Med följe av två polare packade vi våra väskor och drog därifrån. Vi hade tänkt att sova i en avlägsen korridor. Detta gick dessväre inte så bra. Vi återvände tillbaks, med svansen mellan benen och bildade karantärn i ett hörn. Efter några timmars sömn var det hela över. Hemfärden var efterlägtad och ljuv. Sedan gick det fan inte att fixa något för natten heller. Budskapet var tydligt. Du ska ha kottlet frilla, äga en tre vånings villa och ha en egen kort terminal. Men vilka fina tjejer, det får dom cred för. Men allt var inte pina och helvete, det skrattades mycket och ofta. Jag fick även många trevliga stunder med J och andra kära. Det var defnitivt värt allt skit. Men en sak är säkert, jag sätter inte min fot i sälen igen.